Medryttare
Den senaste tiden har de börjat kännas lite tungt att åka till stallet visa dagar. Känns liksom som ett tvång, suck måste jag iväg och rida i dag igen! Förra veckan var den känslan dock helt borta, trots att de har regnat nästan varenda dag när jag har ridit har det inte känts jobbigt. Tror det var i onsdags eftermiddag som jag var i stallet och hand bara precis hoppa upp på Ragusa och rida 3 meter in på ridbanan när jag hörde hur himlen hade öppnats sig precis bakom mig. Men kunde höra hur regnet/haglet träffade träden i skogsdungen bar 100 meter ifrån ridbanan. Bara efter ett par sekunder öppnade sig himlen precis ovanför oss också! En riktig hagelskur som sedan över gick till ösregn efter 2 sekunder var vi helt genomblöta!
I fredag när jag höll på att rida kunde jag inte sluta att titta på vad en av hästarna i hagen bredvid ridbanan höll på mig. Han stod och grävde en djup grop med frambenen, efter att hållit på med det i en kvart vände han på sig och började gräva igen hållet igen!!! Hmmm...märligt!
Tänkte i alla fall att jag skulle försöka leta upp en medryttare som kan hjälp mig. Hade ju Emma som hjälpte mig innan. Hade varit skönt att någon ledig dag ibland när man verkligen inte måste göra något. Känns dock jobbigt, brukar ju inte låta vem som helts rida på henne. Bara Karin som har ridit henne utan att jag har varit med.
Men om någon är intresserad är de bara att höra av sig.
